Bellathea

nu börjar man ju undra vad som rör sig i huvet på folk. Bara för två som står mej väldigt nära inte kommer överens längre så tycker inte jag att den ene av dom har nån som helst anledning till att helt utesluta mej från sitt liv? Bara för att denne har kapar av alla band till den andre, ska det väl inte tas förgivet att jag tar någons parti? Bråka om vad fan ni vill, men ge fan i att anta saker om mej- FRÅGA mej först. Brukar man inte göra så, vid vuxen ålder?? Ringa och ta en diskussion på en gång än att knalla runt som ett fån och anta saker? Vi har känt varann i hela våra liv- ska vi nu sluta bry oss om varann, kapa all kontakt, och det värsta av allt- ska inte E få lära känna sin morbror?...  jag blir så less på sånt här, inte undra på att man har migrän när vissa beter sej som snorungar.. Jag är inte perfekt, men det som går att lösa, och det jag bryr mej om, försöker jag alltid att få rätsida på innan jag bränner alla broar.

                                                       Trist sånt här, men vi ska nog överleva det här med, brukar vi göra... 

Är ju inte direkt första gången sånt här händer, att man förlorar folk runt om en, som man trodde brydde sej men som i själva verket visade sej vara falskare än egentryckta sedlar..  Men nån som man trodde stod en så nära, börjar än en gång få mej att vackla ifråga om att lita på folk.

          Var bara tvungen att skriva av mej lite, hoppas ni förstår...
(¯`v´¯)
`*.¸.*´
¸.•´¸.•*¨) ¸.•*¨)
(¸.•´ (¸.•´ .•´ ¸¸.•¨¯`•.